Jag försöker, jag lovar. det går bara inte så bra.
Idag har jag sprungit, känn på den ni.
nu kan ni människor som säkert sitter och äter godis känna er lata och feta och otränade.
maha
jag ska börja springa varje dag, för det är så sköönt.
eller ja, vi får väl se hur det blir med det.
jag är så otroligt negativ hela tiden. och det är absolut inte meningen, orden bara kommer och jag kan inte stoppa mig själv. detta är alvarligt. när en kompis är orolig över något så bara säger jag massa grejer som gör det ännu värre, och det är absolut inte meningen.
det är kanske en sjukdom som jag har, som gör så att jag inte kan hålla tankarna för mig själv..?
och sedan så har jag ett problem till:mitt godisberoende. jag är verkligen beroende, på riktigt. jag är som en alkoholist, fast med godis. och det är hemskt!
och så bytar vi ämne igen: bjöörket. det är kanske inte världens roligaste, nej. men just nu känns det som det, bara för att jag inte kan gå dit. jag ska sitta i min jävla sommarstuga med min jävla familj. och bara typ tyna bort.
det brukar gå att övertala min mamma när det gäller detta, eller det gör det alltid. som den gången jag hade varit sjuk flera dagar ovh var det på fredagen också, kunde inte prata, så fick jag ändå gå dit.
menmenmemnmeeen..
nåå vääl. det är bara att blicka framåt, mot SIESTAAAA. ii ii ii ii.
jag har inget liv.
ovh det märks tydligt i min blogg.
men who the hell care? inte jag i alla fall.
tss,
Kommentarer
Trackback